I måndags så va jag och Henke på Ultraljud på lasarettet, vi hade tur för det va första dagen som killarna/papporna fick följa med in. När hon satte på kletet på magen så blev det iskallt men det glömde man snabbt bort när man fick se det lilla livet i magen. Den rörde sig så otroligt mycket heltiden, kan nästan tro att den va missnöjd med att hon va där och tryckte. Nu börjar det äntligen kännas mer värkligt och man börjar inse att det finns ett litet liv där inne. När vi åkt från sjukhuset så va vi båda jätte glada och uppspelta, det va en otrolig känsla att få se den lilla apan som man bär på. Här kommer lite bilder på det lilla livet, och på vissa bilder ser det verkligen ut som en apa.

Vår lilla apa/ Nano!