För några veckor sedan va jag på partaj och då skulle självklart min polare börja snacka fylle snack. Hon vet att jag hatar det men ville ändå göra det, jag lyssnade och höll på att tappa hakan när jag fick höra vad hon hade att säga. Efter att jag försökt förklara mig utan att nå fram till henne så gav jag upp och fortsatte dricka. När jag sedan gick så började jag fundera och fundera på det hon sa och efter att jag har ransakat mig så har jag komit fram till beslutet att inte va kompis med henne förutom ytlig vän. Jag anser att man ska kunna prata med varandra och hur man känner om saker och ting för varandra för vad är man annars för vänner. Hur mycket jag än älskar denna person så kan jag inte umgås med henne. Pallar inte va på helspän och behöva tänka : sårar jag henne nu? Blir hon arg? Hur tog hon detta. Nej en sådan vännskap är ingen vännskap att ha.... Och att tro att man är så bra vänner att hon kan prata med än om saker och ting, hon kan beklaga sig och spy ur sig om sitt men hon kan inte berätta att man sårar henne och att hon blir ledsen. Nej det tar hon med andra, och vist viste jag att hon är en som aldrig kan konfrontera folk men jag trode värkligen att vi hade kommit så långt, att hon kunde det med mig. Men så fel man kan ha, nej det är nog mer så att hon behöver jobba med sig själv och komma över detta annars kommer det bara sluta illa för henne den dan folk får veta vad hon tycker och tänker om dem utan att våga säga det. Ja så med andra ord så blir jag så grymt besviken och sårad av att en av mina så kallade bästa vänner ska behöva ha alkohol i kroppen för att våga säga vad hon känner till mig....Hur ska man kunna förklara eller ändra sig om man inget får veta, nej då går man och tror att allt är frid och fröjd men innerst inne så är hon ledsen...  Jag kommer att sakna henne så mycket för det är bland det underbaraste och härligaste tjej jag någonsin träffat men som sagt jag kan inte umgås med någon som jag inte kan prata med. Och gubben undrar om vi är osams, nej absolut inte men jag har värkligen inget att säga henne eftersom jag inte kan säga något utan att fundera på hur hon tar det jag säger.  Tex: hur går det med Wilda har hon blivit bättre på sitt bitande? Tar hon det då ,som att hon är en dålig ägare??? Som sagt jag kan inte säga något för hon förvränger det jag säger pga att hon har så dålig självkänsla och det är så ledsamt. Om hon ändå kunde få in i huvudet att hon är bra som hon är och att är värdefull så skulle det bli bättre.....

Gumman du vet vem du är, och du ska veta att jag kommer sakna oss för du har värkligen lämnat ett spår i mitt hjärta, och det är synd att det blev som det blev men samtidigt är jag glad att jag fick veta hur illa jag gjorde dig.