Uppfostran med barn det är en svår och känslig fråga för många.

Jag och Sandra L satt och diskuterade barn och des uppfostran samt föräldrar av olika slag, det är en väldigt svår och känslig fråga.

Jag som ska bli mamma har ju många frågor om hur man gör vissa saker och hur man uppnår vissa saker då det gäller barn. T.ex.: när ska man sluta amma? När vet man att ett barn är hungrigt? Hur får man ett barn att sova själv?

Det är väldigt mycket När, Var, Hur och varför i mina frågor sen kan jag inte annat än gemföra hur alla runt om kring mig gör med sina barn. Men som sagt alla barn är olika individer och samma saker hjälper sällan på olika barn.

Något man också börjar fundera på är all kritik man är duktig att ge när man inte är förälder och sen när man kommer dit själv så blir man som de man kritiserat, hur kommer det sig?

Man lovar sig själv att aldrig bli den där mjäkiga mamman som ska ta upp sitt barn så fort den skriker men ändå gör du det när du själv blir mamma.

Man tycker det är fult och fel av blivande mammor att röka medans de väntar barn och ändå gör man det själv.

Man säger att du inte tänker på ditt barn för att du känner suget av en cigg men själv är det helt ok att vara sugen på sprit medans du är med barn.

Mammor som lämnar bort sina barn för att få lite ledigt ja de bryr sig inte om sina barn men ändå går man själv ut på krogen och super titt som tätt när man fått barn.

Varför är vi tjejer så dömande mot andra tjejer och speciellt mammor, något jag märkt är att de som har fler barn ofta tycker att först föderskor eller mammor är väldigt mjäkiga med sina barn och att det är mycket de inte borde göra eller snarare göra annorlunda. De tänker inte själva på att de en gång i tiden själva va där och gjorde samma fel eller vad man nu ska kalla det.

Nej du jag kommer antingen bli den där mjäkiga mamman som bara är för mycket med mitt barn eller så blir jag den där lite hårdare mamman.

När det gäller att ta till sig information om hur du ska ta hand om ditt barn så rekommenderar jag att som förstföderska, visst du kan lyssna på vad dina vänner har att säga om sina åsikter då det gäller att ta hand om barn. Men solla ut det du själv tycker är ok för din del och snälla lyssna aldrig på någon som säger att du kommer inte göra si eller så för det kan man aldrig vara säker på.

Bara för att de inte gjorde si eller så betyder inte att du inte kan, eller har orken för det.

Jag har bland anat varit en av dem som alltid sagt att när jag blir med barn ska jag sluta röka och jag förstår inte mammor som röker medans de är med barn, och ändå så slutade jag inte röka när jag blev med barn. Nej det som fick mig att sluta röka va när jag skulle upp till min faster och hälsa på för min mamma trodde inte jag skulle vara välkommen om jag rökte så då valde jag att använda nikotin sugtablett när jag åkte upp och allt jag behövde va två tabletter sen har jag inte fått i mig någon nikotin efter det. Jag är lite stolt över mig själv men samtidigt så tänker man nu i efterskott att den tiden jag rökte hur pass skadligt va det för mitt barn. Borde jag ha slutat tidigare eller har barnet inte tagit någon skada av det ännu? Kan tänka mig att många har sina teorier om den frågan med men som sagt så länge man inte vet ska man inte sitta och lyssna på alla andra och deras åsikter om det. Nej jag säger bara så här, vill du inte sluta röka när du är gravid så gör inte det men du får ta konsekvenserna om det blir några vill säga. Vissa barn händer det inget alls med utan de är fullt friska på alla sätt och andra får lite problem.

Något mer jag funderat på är alla dessa bråk man kan ha med sin före detta partner/förälder till sitt barn eller svärföräldrar. Varför är man så egoistisk att man låter barnen få din uppfattning om diverse person, ett barn är så oskyldigt och bör väll själv få en uppfattning om diverse person. Man bör tänka på att det är barnets förälder/svärförälder, hur kan folk neka någon att få träffa detta barn bara för att man är osams? Varför sak barnet alltid få lida i den frågan?

Alla barn behöver sin mamma, pappa, mormor, morfar, farmor, farfar, moster, morbror om det nu inte är så att personen i fråga skadar barnet på något vis.

Men att inte låta barnet få träffa den ena eller den andra bara för att du är osams med barnet det tycker jag är riktigt fel av dig som person och så kallad vuxen att göra.

När man pratar om den här frågan och kollar runt lite så är det ofta att man tar barnet som ett straff för de andra eftersom man vet att det tar hårdast på en.  Som sagt varför ska barnet lida för dina dumheter?????

Många tycker att barnet är så pass litet att den ändå inte förstår men har ni någonsin tänkt på att du tar ju bort barnet för denna person så barnet får ju inte chansen att lära känna personen ordentligt.

Jag ställer mig frågan flera gånger hur skulle jag göra och jag har kommit fram till att jag aldrig någonsin skulle neka mina släktingar att träffa mitt barn så länge de inte skadar barnet vill säga. Jag behöver inte gilla dem och jag kan vara osams med dem men de kommer inte för att träffa mig utan mitt barn och det kommer jag aldrig att neka dem till.

Jag kan tänka mig att det nu sitter många och säger för sig själva att vänta bara tills du hamnat där, du kommer inte kunna umgås med personen eller hålla masken.

Är du en vuxen människa så håller du masken när barnet är med och det gäller båda parterna och jo jag är i den situationen att jag har folk jag inte vill umgås med för jag tycker de är totalt dumma i huvudet men inte tänker jag neka mitt barn att umgås med dem/den för att jag tycker tänker känner så!

Sen kommer jag aldrig att säga något sådant till mitt barn heller utan jag kommer låta mitt barn få känna själv om vad han/hon tycker om denna/dessa personer.

Mitt barn ska få sin egen uppfattning om folk, jag vill inte att han/hon ska ha min uppfattning om folk, ta som ex: Jag och Henke har separerat och jag avskyr honom. Inte kommer jag sitta och berätta för mitt barn vilken avskyvärd meniska pappa är. Även fast Henke är så mot mig så är han världens bästa pappa och vad har då jag för rätt att sitta och förstöra det för vårat barn? Så egoistisk kan man bara inte vara, så med andra ord; du behöver inte älska alla men låt ditt barn välja själv vem den ska älska välj inte det åt barnet.

Det är lite lustigt alltihopa jag uppfattar mig sur och irriterad och andra uppfattar mig som det varför gör inte han det då som är med mig så gott som 24 timmar om dygnet?

När jag frågar Henke vad han tycker så säger han att jag inte är nå annorlunda alls. Jag är som jag alltid varit!

Så då ställer jag mig själv frågan är jag det och vad beror det i så fall på?

Ja du vad gör man, jag kan inte annat än skratta åt allt och ta det med en klack spark, det kan ju vara så att jag blivit lite annorlunda efter att jag slutat röka eller att jag bara är så trött på att inte säga min åsikt om saker. Att bli tillsagd hur jag ska vara, ha det eller umgås med nej du det tar jag bara inte längre.

Sen är det den här ständiga frågan när det gäller svärmödrar, svägerskor samt svågrar som jag tror alla tjejer samt killar har i tanken.

Hur ska det gå och varför kommer man inte överens?

Tjejer har väll störst problem med att komma överens med sina svärmödrar som det värkar. Vad beror det på? Jag kan tänka mig att det kan bli en krock när det handlar om svärmor att du kommer och tar deras son av dem. Helt plötsligt så är inte mamma så viktig för dem längre utan nu är det tjejen som går i första hand och det kan bli svårt för mamman/svärmor att ta. Mamma vet ju alltid bäst och tycker ju alltid att sonen förtjänar det bästa och det är inte ofta som hon tycker att svärdotter är det bästa för hennes son. Men borde det inte vara så att om sonen älskar den här tjejen så låt han göra sitt val och sina misstag med henne. Det ända är att du ska visa att du stödjer honom och finns där för honom.

Sen kan man ju som svärdotter välja sina fajter, du behöver inte tycka om din svärmor men du kan respektera henne och vara trevlig när du är med henne.

Man säger ofta att man inte tänker hindra sin kille att träffa sin mamma bara du slipper göra det men utan att du tänker på det så kommer killen i kläm. Han vet att du inte gilla hans mamma och han vet att mamma inte gillar dig för ni är båda skickliga att gnälla om varandra till honom och ändå intalar ni er själv att ni inte satt honom i kläm. Skitsnack klart han hamnar i kläm han mår ju inte bra av det fast han sällan visar det, men om ni tänker på er själva en stund och låter situationen vändas så det är er mamma och kille som inte gillar varandra hur skulle ni må? ..

Jag har varit där flera gånger och gjort det misstaget att intala mig själv om att man inte blandar in killen i bråket men det gör du på ett eller annat sätt tro mig.

Lättaste lösningen är att ta varandra som de är och välja sina fajter, du behöver inte gilla din svägerska, svåger, svärmor men du behöver inte bråka med dem heller. Va trevlig när ni träffas och tvinga dig inte att träffa dem mer än nödvändigt men gnäll inte över dem. Låt det bara begå dig för innerst inne vet du vem du är och om du gjort fel eller inte och när det väl blir fel skyll inte på alla runtomkring dig utan ta det som en vuxen meniska och stå för felen du gjort.

Jag har lärt mig att allt som betyder är den du lever med, älskar han/hon dig så ska det räcka, alla människor tycker inte om dig och ta det med en klack spark för du tycker inte om alla heller.

Jag har inte skrivit om någon speciell person här utan bara skrivit allment om vad jag tycker och tänker och mina råd.

Är det någon som tar åt sig av min text så får de stå för det själva.